Svart

Den lilla styrka jag hade kvar pyste liksom ur mig tillslut. Har haft lite ruff times kan man säga. Jag har skadat mig själv på många sätt. Isolerat mig totalt från verkligheten, samhället, människor. Vetat att jag mått dåligt, men ändå trott jag varit okej.. "Jag klarar mig" Tillslut kunde jag inte äta eller knappt stå på benen. Förstod inte att det handlade om depression. Det hade gått för långt. 
 
Mitt mående går upp och ned men jag är lite mer på banan nu. Tänkte iallafall bara uppdatera här då det blir så sällan men nu vet ni varför. Jag strävar mot att det ska bli bättre och det ska det bli. "När livet är som mörkast är ljuset inte långt borta" som min pappa sa till mig.
 
Ska fortsätta vara jag. Ska fortsätta kämpa. 
 
0 kommentarer