Alla bor i skogen

Har befunnit mig i en mardröm sista tiden, och jag är helt förstörd. Jag har tappat förtroende för människor och tryggheten av att befinna mig i mitt eget hem. Jag har vissa stunder varit så skakande rädd att jag inte kunnat prata. Människor stalkar våra liv, gör inbrott, spionerar och förföljer oss. Dygnet runt känner jag mig rädd och iaktagen. Jag kan aldrig slappna av längre och jag vet inte vem jag kan titta in i ögonen och lita på. Jag känner mig som ett monster, men vilka är det som egentligen borde känna sig som det? Jag vet om mina problem, men jag vet också om att jag och Johan inte är värda detta. Vissa människor har verkligen 0 medlidande. 0 kunskap. 100% fördomar.
 
 
1 kommentar
Anonym

Jaså är det synd om dig? Sitta hög som ett hus hemma i ditt vardagsrum och säga att du blir våldtagen till ett gäng killar? Synd om dig som har folk i trädgården? Det blir lätt så när din kille bjuder in fulla människor till ert hus och bjuder på bärs. Du är värd ditt privatliv och mänsklig respekt men det är inte synd om dig eller din kille.

Svar: Ja gud ändå vad hög som ett hus jag var, hehe. Dessutom var det jag som bjöd in vem som helst som kunde knacka på dörren och förklara sig. Jag har berättat en del av mina tyngder, dels för att bägaren tillslut rinner över och för att folk ska förstå att vem som helst kan- och har rätt till att må dåligt, vare sig man är droganvändare eller ej.
Jaså är vi helt plötsligt värd privatliv och mänsklig respekt?? Det är väl det sista vi fått den senaste tiden. Du skulle själv fått bli behandlad likadant, så hade du nog förstått min frustration.

Vi är inga monster som sagt, vi är människor precis som du!
Isabell Andersson