Förbannelsen

Min trasiga själ. Min trasiga kropp. Mitt trasiga liv.
Jag fick utsätta mig själv för mer fara än någonsin. Adrenalinet gjorde mig overkligt stark och jag kände ingen smärta. Överlevnadsinstinkt. Jag fick se skräcken. Ondskan. Förbannelsen. Dagen med stort D slutade med polisinsats och flera panikångest attacker. Jag känner mig färdig som människa just nu och allt känns som en dimma. Känner mig sjukt ensam men ändå vill jag inte träffa någon. Har ingen kontroll över mina tårar, dom kan komma när som helst. Skriker i mina händer som täcker mitt ansikte. 
 
 
 
Jag hatar att andra ska bli drabbade och förstörda av detta. Förlåt tusen gånger om. 
 
27 kommentarer